Berättelse

En dag i Stockholm.
Den här helgen har jag varit hos min mormor i Stockholm. Jag åkte tåg själv eftersom mamma och pappa skulle gå på en barnförbjuden fest hos en hantverkare som firade att han just hade reparerat en expedition. I samma kupe´ som jag satt i satt det en kille som var jättenonchalant .Han och hans kompis satt och diskuterade. Plötsligt ringde killen mobil och han svarade! Eftersom det var första gången jag åkte tåg själv så var jag förstås fylld av iver eftersom jag ville se hur det var . Gissa vad som hände! Jag somnade. Snacka om antiklimax! När jag vaknade märkte jag att alla i kupe´n kollade konstigt på mig. Jag undrade varför. Sedan kom jag på. Gud, jag har säkert snarkat eller pratat i sömnen! När jag pratar i sömnen pratar jag väldigt intensivt om mina innersta tankar. När jag kom fram till Stockholm stod mormor och väntade på perrongen.
- Hej mormor! ropade jag.
- Hej hjärtat! utbrast mormor.
- Hur har tågresan varit? frågade mormor.
- Bara bra, svarade jag.
- Var konduktören snäll? frågade mormor oroligt.
- Jaaaa mormor ! suckade jag.
- Kom gullet, vi går till Konditori Tulpanen, du är väl hungrig nu? frågade mormor.
- Ja, det är jag verkligen, svarade jag.
När vi hade kommit fram till konditoriet hade det börjat regna ymnigt. Det smattrade på navkapslarna på bilarna på parkeringen. När vi kom in halade mormor upp sin plånbok och gick fram till den taniga kassörskan. Plötsligt kom det inrusande en drogpåverkad rånare som slet åt sig mormors plånbok, men mormor var snabb och lade krokben för rånaren. Medan rånaren kravlade omkring på golvet tog mormor åt sig sin plånbok och sa:
- Gå hem med dig nu och se till att bli nykter!
Stackars rånare, han kunde ju inte ana att en 70-årig tant har varit FN-soldat.



SLUT